Om yttrandefrihet

Jag har tittat på några klipp på internet angående yttrandefrihet, tystade journalister och farlig rapportering. Så nu tänkte jag reflektera och analysera om detta och se vad jag kan komma fram till.  Sverige har sedan 1766 haft en lag som garanterar yttrandefrihet och enligt lag får varje medborgare yttra sig fritt i tal,skrift eller bild men även på annat sätt för att meddela upplysningar och uttrycka sina tankar, känslor och åsikter.

Yttrandefriheten är indelade i tre olika ”kanaler”
1. Där yttrandena framförs muntligt och inte bevaras.

2 Sådana där yttrandena också är mutliga men kan bevaras och spridas genom ett tekniskt instrument.

3 Sådana där yttrandena uttrycks i text eller bilder.

Jag själv tycker att det är helt fantastiskt att Sverige har yttrandefrihet. Än så länge har yttrandefriheten i Sverige fått några större negativa svar så därför tycker jag än så länge att det är väldigt bra att det finns.

Det jag tycker är sjukt det är när jag läste om journalisten Dawit Isaak, han är en svensk/eritriansk journalist. Han åkte till Eritrea för att starta en fri tidning för att ”lyfta fram” demokratin i landet. Detta var inte okej för Eritreas myndigheter, så år 2001 beslutade dem sig för att fängsla Dawit och många andra journalister. Dawit sitter FORTFARANDE fängslad och man vet knappt om han lever längre då det var några år sedan man sist fick ett livstecken. Jag tycker det är så fruktansvärt hur dem bara kan göra så. Att låta en man som stått upp för sina och många andras åsikter, straffas i så otroligt många år. Det är inte okej. Det ska enligt mig inte finnas så mycket hemligheter i länder, medborgare har rätt att få veta, rätt att få ta del av andras och dela sina egna åsikter och tankar.  Jag tycker det är så fascinerande att se videos och läsa texter om Dawit Isaak, han är en så stor förebild för så många människor idag. I mina ögon är han en otroligt modig man, man kan ju tänka sig att han redan sen dag 1 då han beslutade sig för att åka till Eritrea och göra detta, tänkte på konsekvenserna, men jag tror knappast han trodde att det skulle leda till detta. Men trots konsekvenserna så valde han att ta den stora risken, som senare förändrade hela hans liv. Det fascinerar mig hur människor kan brinna så mycket för något så dem offrar sina liv för det.

Visst kan man se det som hänt honom som något väldigt negativt, men samtidigt tror jag att tack vare att detta hände, så har det väckt mycket debuter och uppmärksamhet när det gäller yttrandefrihet.

Jag såg även ett klipp om två andra svenska journalister som heter Martin och Johan.  Dem killarna greps i Etiopien sommaren 2011. Killarna blev straffade och dömda till elva års fängelse, men frisläpptes efter 14 månader. Denna händelse väckte också mycket uppmärksamhet och många starka reaktioner, men dessa två killar hade turen att få komma tillbaka hem till Sverige. Dawit Isaak däremot, han är fortfarande fängslad någonstans i Eritrea.

Man kan fråga sig många frågor när man hör om dessa händelser. Min första tanke är hur modiga dessa människor är, för jag skulle aldrig våga åka till ett land som jag vet inte har den yttrandefriheten som vi har i Sverige och ta riskerna att hamna i fängelse resten av livet och aldrig mer få komma hem till Sverige igen.

Det jag tror är bra med att ha yttrandefrihet är att eftersom människor kan yttra sig om sina åsikter och tankar så kommer saker och ting ut i samhället och tack vare det kan man ha debuter, diskussioner och se till att lösa saker och ting som människor ser som ett problem i samhället. Är det istället så att man inte har någon yttrandefrihet, så tror jag att alla människors känslor, åsikter och tankar ligger och pressas i en liten låda och när detta blir för mycket så tror jag att denna ”lilla låda” exploderar och det kan leda till dåliga saker.

Att dessa svenska journalister gjorde dessa jobb trots dem stora riskerna tycker jag är väldigt fascinerande. En del av mig tänker ”Vad dumma dem är som gjorde så” Men samtidigt tänker jag att, jag inte kan tänka så om människor som dem. Det är människor som var beredda att ta risker för att få fram sanningen och det ska dem få beröm för. Det är inte många som skulle våga göra jobb som dem gjorde. Jag skulle tex aldrig våga åka till ett främmande land och riskera att bli fängslad, aldrig. Den största risken jag skulle kunna ta är väll ett böter eller ett hot, men inte mer än så. Då skulle jag inte tycka att det var värt det längre. Är ett jobb, värt hela mitt liv? Är det värt att riskera att aldrig mer få se min familj? Nej. För mig är det enkelt att svara nej på dessa frågor. Men är man en journalist som brinner för det så är det nog en sak man kanske överväger, men trots det så tror jag att det är få journalister som vågar sig på liknande jobb efter dem vet vad som har hänt våra svenska journalister.

Jag hoppas på att fler länder kommer skaffa yttrandefrihet, det leder till ett land med demokrati. Det leder till liv och utveckling för både just det landet men även hela världen. Jag tycker att allas röster ska få bli hörda.